Tevejulkalendern
Barna Hedenhös uppfinner julen. En helt underbart söt idé. Mamma läste Barna Hedenhös-böckerna för mig och äldsta lillebror när vi var små. Jag kommer inte ihåg så mycket av böckerna, men det är ändå roligt att se karaktärerna levande. Jag gillar ju skådespelaren till pappa Ben. Fredde Granberg. Jag är ju ett stort fan av serien Hem till Midgård där han spelar en inte allt för smart hövding till den sista kvarlevande vikingabyn i Norden.
Var ska jag börja?...
Jag gillar att de lyckats få till den där dystra stämningen i det som ska föreställa vår nutid. Jag tycker väldigt synd om den stackars bortprioriterade flickan Stella som blivit helt hänsynslöst dumpad på sin motvilliga farmor. I hennes ställe skulle jag antagligen bara sätta mig ner och gråta tills jag dött av uttorkning. Men Stella är tuff. Familjen Hedenhös är lika fåniga som de alltid varit. Det gillar jag.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om stadsministern. Han är lagom sliskig på något härligt sätt. Han verkar lida av vanföreställningar eller något liknande. ”Allergisk mot historia”…
Nu är vi halvvägs genom kalendern. Jag borde pratat om den lite tidigare. När man fortfarande bara hade det där första intrycket att gå på. Nu har jag ju hunnit titta in mig och verkligen börjat gilla saker.
Jag tycker barnen (Stella, Flisa och Sten) spelar betydligt bättre än de som var med förra året gjorde.
Nu väntar jag på att farmor ska börja tina upp och bli lite trevligare.
Jag har inte direkt något att klaga över på den här kalendern. Det lilla som är kan jag ha överseende med då den utspelar sig i en verklighet som inte är precis som våran. Saker funkar helt enkelt inte exakt på samma sätt som här. Nuff said…
Ja nu har jag inget mer att säga.
Härnäst skriver jag om radiojulkalendern.
