Att leta bostad
Mina nyårslöften
Året som gått
2013 har varit ett år av tumult.
Saker ändrades drastiskt och mitt liv tog sig en törn.
I våras blev jag dumpad efter ett förhållande på nästan 5 år. Killen jag älskade visade sig vara någon annan än jag trodde och han skötte ingenting smidigt. Men jag överlevde.
I övrigt har det allmänt varit ett rätt utmattande år. Jag har jobbat/blivit jobbcoachad/praktiserat/jobbtränat och lidit rätt hårt av mina sömnproblem under tiden. Kände under långa perioder att jag inte dög eftersom jag var så trött och andra verkade ha oändlig energi.
Jag kan inte direkt säga något annat än att jag hoppas på att 2014 kommer bli ett bättre år än 2013...
Årets höjdpunkter:
- Jag kunde efter att ha fått lite extrapengar beställa min sedan länge efterlängtade SD-docka som jag länge planerat skulle heta Wendy. Det var verkligen underbart att äntligen få hem henne.
- Närcon var som vanligt awesome.
- Alla små aktiviteter som jag och mina vänninor gjort under årets gång.
Julen och sånt
Första och andra advent kom så plötsligt och hastigt att jag knappt hann reagera. Lite julpynt flög upp första advent och smög sig upp mer och mer den efterföljande veckan. Vi köpte inte ljus till adventsljusstacken fören till tredje advent. Vi brände den trappstegsformad även om vi inte behövde. Antagligen för att försöka släta över att vi var så försenade. Tredje advent bakade jag ett underbart gott bröd. Ett sött mumsigt bröd som är lite lagom juligt. Det gick åt ska jag säga. Alla äter det med glädje. Receptet fick jag av exets mamma. Jag delar gärna med mig av det om någon är intresserad. Bara att hojta om det. Fjärde advent så julstädade jag. Lite dammsugning och dammtorkning
Dagen före julafton åkte pappa och jag ner till Ullared. Julshopping på det enda stället vi hade råd – Gekås!! Wohoo!!
Det var rätt lagom med folk. Inte supertrångt men inte precis folktomt heller. Folk var inte så stressade utan tog det lugnt och strosade runt. Inga kundvagnskraschar eller spetsiga armbågar. Jag tycker jag kom undn rätt billigt, billigste jag kommit undan med hittills på Gekås. Kan kanske bero på att jag redan varit på Gekås för drygt två månader sedan. Så mycket hade jag redan köpt då antar jag. Men även lite konstigt då jag köpte lite julklappar denna gång. Det var småbröderna som stod i fokus. Jag minns ju hur mycket jag uppskattade julen när jag var liten och hur mycket jag fortfarande gör det. Så jag vill kunna ge dem coola jular oxå. Även nu när familjen är delad.
Natten till julafton slog vi in alla julklappar och jag kom inte i säng fören 4. Vanligtvis ligger jag ändå och vänder och vrider mig till runt den tiden innan jag somnar. Men denna natt somnade jag omedelbart. Dagen på Gekås tog ut sin rätt. Julaftons morgon var obefintlig eftersom jag sov över den. Jag vaknade upp runt lunchtid och var nästan dubbelt så utmattad som när jag gick till sängs. Lite drygt. Vi lagade inte mat förens efter Kalle Anka. Gott blev det i alla fall. Vi gjorde egna köttbullar och griljerade skinkan. Nom nom nom~
Obligatorisk (tydligen…) lista över julklappar jag fått:
- Läsplatta Adlibris Letto
- Elvisp
- Pepparkaksformar i form av söta djur
- Boken ”100 snöflingor att virka”
- Dataspelet ”The Book of Unwritten Tales”
- En söt ljushållare för stearinljus
- Fickalmenacka
Jag kan inte minna mig att något mer märkvärdigt hände. Dagarna gick, jag sov till lunchtid varje dag och nu är det dax för nyår och dess bestyr…
Radiojulkalendern
Alla barnen firar jul.
”Det är december och julen närmar sig. Mamma Flavia och pappa Alfred gör så gott de kan för att få allt att funka, men med så många barn i familjen går det inte alltid som planerat. Barnen åker kana ner i avloppsrör, spelar fiol på morgonen, grillar korv inomhus och eldar upp gardiner.”
Jag gillar den. Den är söt och lagom vardaglig med lite strössel av kaos. Jag blir både road och frustrerad över hur snett allt går för den stackars familjen Svennesson. 23 barn! Jag undrar verkligen om de gjort alla själva.
Jag gillar verkligen deras förvirrade morfar Gastavo. Johannes Brost gör rösten till Gustavo. Hur kan mamma Flavia våga lämna barnen med morfarn när det gång på gång nästan går åt helvete? Jag tror inte morfar Gustavo är mycket vuxnare än barnen. Inte med de kontiga ideér han får hela tiden.
Ja vad ska man tycka om ”sura lapp”-tanten/Fru Kvistling? Hon är… Ehm… Sur?... Jag tror nog att de flesta känner till en sådam här tant. En som bara klagar på allt och som till och med kanske använder denna lite dryga lappteknik för att uttrycka sitt missnöje.
Jag undrar faktiskt vad som kommer hända härnäst. Kommer familjen få problem med socialen?
Det är ju inte mycket spänning i denna kalender, men lite orolig blir man ju…
Tevejulkalendern
Barna Hedenhös uppfinner julen. En helt underbart söt idé. Mamma läste Barna Hedenhös-böckerna för mig och äldsta lillebror när vi var små. Jag kommer inte ihåg så mycket av böckerna, men det är ändå roligt att se karaktärerna levande. Jag gillar ju skådespelaren till pappa Ben. Fredde Granberg. Jag är ju ett stort fan av serien Hem till Midgård där han spelar en inte allt för smart hövding till den sista kvarlevande vikingabyn i Norden.
Var ska jag börja?...
Jag gillar att de lyckats få till den där dystra stämningen i det som ska föreställa vår nutid. Jag tycker väldigt synd om den stackars bortprioriterade flickan Stella som blivit helt hänsynslöst dumpad på sin motvilliga farmor. I hennes ställe skulle jag antagligen bara sätta mig ner och gråta tills jag dött av uttorkning. Men Stella är tuff. Familjen Hedenhös är lika fåniga som de alltid varit. Det gillar jag.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om stadsministern. Han är lagom sliskig på något härligt sätt. Han verkar lida av vanföreställningar eller något liknande. ”Allergisk mot historia”…
Nu är vi halvvägs genom kalendern. Jag borde pratat om den lite tidigare. När man fortfarande bara hade det där första intrycket att gå på. Nu har jag ju hunnit titta in mig och verkligen börjat gilla saker.
Jag tycker barnen (Stella, Flisa och Sten) spelar betydligt bättre än de som var med förra året gjorde.
Nu väntar jag på att farmor ska börja tina upp och bli lite trevligare.
Jag har inte direkt något att klaga över på den här kalendern. Det lilla som är kan jag ha överseende med då den utspelar sig i en verklighet som inte är precis som våran. Saker funkar helt enkelt inte exakt på samma sätt som här. Nuff said…
Ja nu har jag inget mer att säga.
Härnäst skriver jag om radiojulkalendern.
Jul igen
Arg och vissen...
Asså, jag vet inte var jag ska börja. Jag känner mig så jävla lurad.
Jag blev erbjuden tre månaders ungdomsanställning idag. Hela februari, mars och april.
Jag blev glad. Jag ska få lön. Coolt. Jag satt där i mötesrummet och var positiv och jakade allting. För jag trodde att det skulle va bra, att det skulle gynna mig.
Men icke!
Jag skuttade glatt tillbaka till mitt arbetsrum och satte mig ner för att räkna. Jag vissnade rätt fort. Det visade sig att dessa tre månader innebär plus minus noll för våran ekonomi. Min ”lön” plus bidrag är nästan precis det vi redan får. Det innebär att jag fortsätter slavarbeta.
Va fan!
Ska man orka allt?
Nu är jag tillbaka på min praktik efter två veckors jullov. Det känns sådär…
För er som inte vet så har jag en två månader lång praktik på Kulturskolan här i Jönköping. Det är en skola dit barn i låg- till högstadiet kan komma en stund varje vecka och lära sig instrument, dans, sång, teater, konst och så vidare. De skickar också regelbundet ut musiklärare till kommunens skolor.
Mitt jobb här är att vara alltiallo. Jag gör allt det som behövs för stunden. För det mesta är jag sömmerska-ish.
Jag känner att jag behöver skriva av mig lite och önskar att ni som läser reflekterar lite över detta och kanske kommenterar om ni har åsikter.
Jag har verkligen ansträngt mig på denna praktik. Slitit mig upp ur sängen, tvingat mig själv till bussen, dragit mig runt hela dagen när min kropp egentligen inte velat något annat än att bara rasa ihop. Hur mycket ansträngning är egentligen för mycket?
Denna praktik ska vara träning för mig, för att hitta mina begränsningar. Men hur mycket orkar man göra något man inte får betalt för. Ingen lön för mödan…
De nära mig säger upprepade gånger till mig – ”Visa framfötterna nu!”, ”Se till att få jobb där nu” och liknande uppmaningar. Men jag vet att mina chanser att få jobb här är näst intill noll. De har inte ekonomin att anställa och det finns helt enkelt inte tillräckligt med arbetsuppgifter till mig.
De uppskattar att ha mig här och påminner mig hela tiden om hur bra jag är. Men jag känner mig ändå bortkastad.
Vad tjänar det till att jag är här när jag inte kommer framåt? Jag mår ju bara dåligt.
Egentligen har jag inte har råd med den extra mat som går åt när man jobbar, så ibland äter jag inget eller väldigt lite. Jag är så trött att jag aldrig orkar göra något. Jag pysslar inget, spelar inget, gör ingenting. När jag kommer hem sjunker jag bara ner i soffan och stirrar ut i tomma luften.
Jag börjar ju undra. Borde jag orka mer? Är jag svag? Är det fel på mig?
Hur mycket ska man orka utan att få lön för mödan?
Årets julgran!
Tredje advent
Tv-julkalendern
Radiojulkalendern 2012
Andra advent
Första advent
Denna första advent var rätt flitig den. Vi städade lite grann, plockade runt och inventerade allt julpynt, satte upp lite pynt och glodde på julkalendern.
Jag bakade julkakor. De blev att se lite skumma ut då jag prövade något som var aningen för avancerat för mig tyvärr. Bättre lycka nästa gång antagligen. De smakade helt okey iallafall.