Söta Kissen

Första och andra advent kom så plötsligt och hastigt att jag knappt hann reagera. Lite julpynt flög upp första advent och smög sig upp mer och mer den efterföljande veckan. Vi köpte inte ljus till adventsljusstacken fören till tredje advent. Vi brände den trappstegsformad även om vi inte behövde. Antagligen för att försöka släta över att vi var så försenade. Tredje advent bakade jag ett underbart gott bröd. Ett sött mumsigt bröd som är lite lagom juligt. Det gick åt ska jag säga. Alla äter det med glädje. Receptet fick jag av exets mamma. Jag delar gärna med mig av det om någon är intresserad. Bara att hojta om det. Fjärde advent så julstädade jag. Lite dammsugning och dammtorkning

Dagen före julafton åkte pappa och jag ner till Ullared. Julshopping på det enda stället vi hade råd – Gekås!! Wohoo!!
Det var rätt lagom med folk. Inte supertrångt men inte precis folktomt heller. Folk var inte så stressade utan tog det lugnt och strosade runt. Inga kundvagnskraschar eller spetsiga armbågar. Jag tycker jag kom undn rätt billigt, billigste jag kommit undan med hittills på Gekås. Kan kanske bero på att jag redan varit på Gekås för drygt två månader sedan. Så mycket hade jag redan köpt då antar jag. Men även lite konstigt då jag köpte lite julklappar denna gång. Det var småbröderna som stod i fokus. Jag minns ju hur mycket jag uppskattade julen när jag var liten och hur mycket jag fortfarande gör det. Så jag vill kunna ge dem coola jular oxå. Även nu när familjen är delad.

Natten till julafton slog vi in alla julklappar och jag kom inte i säng fören 4. Vanligtvis ligger jag ändå och vänder och vrider mig till runt den tiden innan jag somnar. Men denna natt somnade jag omedelbart. Dagen på Gekås tog ut sin rätt. Julaftons morgon var obefintlig eftersom jag sov över den. Jag vaknade upp runt lunchtid och var nästan dubbelt så utmattad som när jag gick till sängs. Lite drygt. Vi lagade inte mat förens efter Kalle Anka. Gott blev det i alla fall. Vi gjorde egna köttbullar och griljerade skinkan. Nom nom nom~

Obligatorisk (tydligen…) lista över julklappar jag fått:

• Läsplatta Adlibris Letto
• Elvisp
• Pepparkaksformar i form av söta djur
• Boken ”100 snöflingor att virka”
• Dataspelet ”The Book of Unwritten Tales”
• En söt ljushållare för stearinljus
• Fickalmenacka

Jag kan inte minna mig att något mer märkvärdigt hände. Dagarna gick, jag sov till lunchtid varje dag och nu är det dax för nyår och dess bestyr…

Nu är jag tillbaka på min praktik efter två veckors jullov. Det känns sådär…

För er som inte vet så har jag en två månader lång praktik på Kulturskolan här i Jönköping. Det är en skola dit barn i låg- till högstadiet kan komma en stund varje vecka och lära sig instrument, dans, sång, teater, konst och så vidare. De skickar också regelbundet ut musiklärare till kommunens skolor.

Mitt jobb här är att vara alltiallo. Jag gör allt det som behövs för stunden. För det mesta är jag sömmerska-ish.

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite och önskar att ni som läser reflekterar lite över detta och kanske kommenterar om ni har åsikter.

Jag har verkligen ansträngt mig på denna praktik. Slitit mig upp ur sängen, tvingat mig själv till bussen, dragit mig runt hela dagen när min kropp egentligen inte velat något annat än att bara rasa ihop. Hur mycket ansträngning är egentligen för mycket?

Denna praktik ska vara träning för mig, för att hitta mina begränsningar. Men hur mycket orkar man göra något man inte får betalt för. Ingen lön för mödan…

De nära mig säger upprepade gånger till mig – ”Visa framfötterna nu!”, ”Se till att få jobb där nu” och liknande uppmaningar. Men jag vet att mina chanser att få jobb här är näst intill noll. De har inte ekonomin att anställa och det finns helt enkelt inte tillräckligt med arbetsuppgifter till mig.

De uppskattar att ha mig här och påminner mig hela tiden om hur bra jag är. Men jag känner mig ändå bortkastad.

Vad tjänar det till att jag är här när jag inte kommer framåt? Jag mår ju bara dåligt.

Egentligen har jag inte har råd med den extra mat som går åt när man jobbar, så ibland äter jag inget eller väldigt lite. Jag är så trött att jag aldrig orkar göra något. Jag pysslar inget, spelar inget, gör ingenting. När jag kommer hem sjunker jag bara ner i soffan och stirrar ut i tomma luften.

Jag börjar ju undra. Borde jag orka mer? Är jag svag? Är det fel på mig?

Hur mycket ska man orka utan att få lön för mödan?

Denna första advent var rätt flitig den. Vi städade lite grann, plockade runt och inventerade allt julpynt, satte upp lite pynt och glodde på julkalendern.

Jag bakade julkakor. De blev att se lite skumma ut då jag prövade något som var aningen för avancerat för mig tyvärr. Bättre lycka nästa gång antagligen. De smakade helt okey iallafall.